a new chance

sitter och tänker på många saker och olika saker. läste ett långt inlägg på virtanens blogg och det var bra och på allvar och det påminde mig om varför jag en gång i tiden läste hans blogg och jag är ensam hemma och sitter läser gamla mail från vänner och flickvänner och familjen och jag skriver ju inte så mycket här längre och inte så mycket på allvar och det har sina skäl och jag har mina anledningar och det mesta är bra och det är också mycket därför. det tar lång tid för mig när jag är ensam hemma innan jag kommer någonvart efter mycket tid och mycket rastlöshet och längtan och saknad och känslor av ensamhet och det händer inte så mycket. jag sitter och sen ligger jag på soffan och får ont i nacken och så sitter jag och sen går jag ett rastlöst varv i lägenheten och tänker nä nu gör jag någonting. nu skapar jag något nu ska jag producera, diska, städa fixa greja skriva plugga, sen ligger jag på soffan och tittar på sex kanaler samtidigt och sen sitter jag vid datorn och allting är tråkig och meningslöst men musiken ger lite hopp och det är tough alliance och det ger lite hopp och sen sitter jag i soffan och sen ligger jag men får ont i nacken och så går jag ett varv i lägenheten stannar framför datorn, men nu har jag inte ätit på hela dagen och magen börjar dra ihop sig och huvudet hänger tungt och jag cyklar bort till affären och det är så grått så grått ute och det faller några ensamma regndroppar mot marken och på mina glasögon och beställer pizza såklart och sitter framför tv:n och allting tar lång tid och sen pressar jag fram lite text framför datorn och sen börjar det om igen och jag måste åka till skolan i helgen och plugga och skriva och det ska jag och sen snurrar jag vidare i lägenheten. och jag tänker på saker jag gjort och minns saker som hänt och jag tycker om mina minnen för det är mina minnen som berättar om mig, om vem jag var och kanske också vem jag är eller åtminstone hur jag kom hit och jag tycker om där jag är nu. inte allt men det mesta och jag har ida och en cykel och egentligen vet jag inte om jag behöver så mycket mer. men det finns mer och det är bra. och det är inte så mycket ner det är mer ett sakta tuggande framåt och uppåt och jag vet kanske inte exakt hur eller vart allt leder men jag vågar tro på något bra, det känns som något bra och saker och ting börjar samla ihop sig och snart borde det ha samlat ihop sig till en riktigt stor hög och jag tror att vi kan ta oss till toppen av den högen av bra saker och väl uppe på en sån hög av bra saker har man bra och fina utsikter och är det någon jag gillar så är det utsikter
att se ut och se bra ut
och det där ute ser bra ut och när det där ute ser bra ut då är man kanske på toppen av en sådan där hög av bra saker och jag tror att vi bygger på en sån nu,
jag känner att jag gör det, har gjort det ett tag nu och du också, tillsammans samlar vi ihop till en stor hög av bra utsikter och tro mig vi kommer dit och saker kommer att kännas ännu bättre
och jag vet inte var jag började och inte heller var jag ska sluta