i åttonde och nionde klass var den röda tegelbyggnaden i bakgrunden min skola. på andra våningen hade vi vårt hemklassrum. det känns som om skolan var vit då, men jag minns faktiskt inte. i bakgrunden syns slottet, som vi kallade det (det gjorde vi nog för att det är ett litet slott). det känns som att det heter chateau d 'argenteuil, men det minns jag inte heller om det stämmer. i vänstra flygeln på slottet hade vi vår matsal, där drack vi citronvatten och åt en herrans massa friterad potatis (klyftade, skivade, tärnade, bollade, pommes frites:ade) och emellanåt fantastiskt god blodig entrecote. och satt raka i ryggen och höll besticken i rätt hand (eller nej förresten, det har jag aldrig lärt mig) och kanske samtalade vi också vid matbordet. och på rasten smet jag ibland iväg för mig själv och satte mig på trappan på baksidan av slottet och läste fantasy böcker (wheel of time, tror jag serien jag läste heter) eller bara tittade ut över den omkringliggande skogen och funderade, och kanske drömde lite. jag var kär i lollo som bodde hemma hos cookie med hennes föräldrar (hennes pappa var diplomat) och cookie kanske var kär i mig, det pratades om det i alla fall. och vid ett tillfälle gjordes ett helhjärtat försök av våra (klass-)kompisar att para ihop oss, eller åtminstone få oss att hångla lite, och även om båda kanske ville så var det nog ingen som riktigt vågade.
men där på baksidan av slottet brukade jag sitta och läsa eller tänka för mig själv, och sen kom det kanske några klasskompisar och sa varför sitter du här kristoffer (eller om det var tjejer så sa dom nog keke, jag kallades så under en period, av någon anledning) alldeles för dig själv och gör ingenting särskilt och vad jag svarade i så fall, det minns jag inte
---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar