så kom det då tillbaka. som en boxarnäve i solar plexus. med förlamande kraft i en tyst explosion.
föraktet.
all positiv energi jag byggt upp kring mina klasskamrater och min tillvaro på Skolan säckade ihop och la sig på golvet innanför dörren till klassrummet så att hela klassen kunde trampa på den på väg ut från klassrummet för en kvarts rast.
kvar i klassrummet stod föraktet. och fyllde mig till bredden.
bakgrund: -på rasten kan alla ni som inte anmält er till tentan skriva upp er på en lista härframme, så lämnar jag in den åt er, sa fröken. Toppen tänkte jag, jag skriver upp mig så behöver jag inte oroa mig för att inte få plats osv. direkt när rasten annonserades skyndade jag mig fram till katedern där listan låg. en person framför mig. jag ställer mig så att jag ska få skriva upp mig på listan när min tur kommer. vilket borde vara ganska omgående. istället får jag stå och vänta medan mina klasskamrater utan tvekan,utan att se mig, dyker in från alla håll och kanter och suger åt sig listan centimetrar från min framsträckta hand. det är arrogansen som slår mig så hårt. självupptagenheten. självklarheten i deras agerande. aj. flera gånger om.
det hela är över på 50 sekunder. jag är ute ur klassrummet, snurrig, yr. av ilska, framvällande hat och
förakt.
jag ser bilder i mitt huvud. arga elaka bilder. monster, klasskamrater som dör. snabbt, brutalt, hårt. jag är kall, ond, ostoppbar. ett monster. hård.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar