men det är ju förstås det här jag går och drömmer om. vet inte vad som hände men helt plötsligt var jag fast.
jag har helt enkelt blivit kär i en telefonmodell. och inte vilken som helst utan förstås den allra minst indie telefonmodellen man kan bli kär i. det finns inget coolt i att gilla kobror. det är så mainstream design, svensson ocoolt som det kan bli. men jag blev kär ändå. och kan inte sluta tänka på dom. alla som finns där ute, olika färger, modeller, vilka länder och företag som tillverkat dem, olika nummerplattor, tom. att det finns de med knappar under, eller med inbyggd ringsignal. kobror, kobror i mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar