keep coming back

jo över skrifter på engelska har gjorts förr.
ibland känns det ändå bäst så. kan inte spotta ur mig ord. min saliv är alldeles för trögflytande för det. släpper lite på tyglarna och springer tillbaka i tiden en stund.

så här såg det ut då;

ajajaj
såg någonting igår som sa mig våren den blir svår undrar över mina tår svettas tvättar mitt hår startar om från igår.

i en stor grupp kan man lätt känna sig liten inte bara för att man är sliten av sena nätter utan snarare utav tidiga morgnar eller kanske mest av att det finns alldeles för många rader som tål att höras som måste röras vid och när man väl rört vid dom så släpper som inte taget och det ät inte utan att man saknar havet och tänker en sak i taget men där kommer ännu mer besvär och landar på din axel och cyklar man med för tung last kan det sluta med en krock eller åtminstone att ena hjulet börjar luta som en snedseglande skuta på atlanten och det är just dit jag en gång önskar jag kunde skicka en tanke och låta den vistas där i ett (nej två!) dygn. för när den då kom tillbaka till mej skulle kanske den kunna berätta för mig om havet och den stora ensamheten. kanske bäst man skickar med en känsla också. för att riktigt gå på djupet

jag tänker aldrig på dig men bara ikväll

jag tänker aldrig på dig men bara ikväll


jag tänker aldrig på dig men bara ikväll